Tre bryggmetoder täcker nästan allt kaffe som bryggs i svenska hem, och de skiljer sig åt på två variabler: hur länge vattnet är i kontakt med kaffet, och vilket tryck det sker under. Allt annat är följdverkningar av de två.
Dropp
Vattnet värms, passerar en gång genom kaffebädden och rinner ned i kannan. Kontakttiden är kort och trycket är atmosfäriskt. Det ger en ren kopp där enskilda smaknoter går att urskilja, och det är den metod som är känsligast för bryggtemperatur: under ungefär 92 grader extraheras kaffet inte färdigt och koppen blir sur.
Malningsgraden ska vara medel. För fint mald kaffe täpper till bädden och vattnet står kvar för länge.
Press
Kaffet ligger i vattnet i fyra minuter och silas sedan ifrån med en kolv. Lång kontakttid, inget tryck. Metallfiltret släpper igenom oljor som ett pappersfilter fångar, vilket ger en tyngre och rundare kopp med mer kropp.
Grov malning är nödvändig. Fint mald kaffe passerar filtret och hamnar i koppen.
Moka
Vatten i underdelen kokar, ångtrycket pressar det uppåt genom kaffet och ut i överdelen. Trycket ligger runt 1,5 bar, alltså långt under en espressomaskins nio, men klart över de andra två metoderna. Resultatet är koncentrerat och beskt snarare än espresso i egentlig mening.
Snabba tips
- Mät kaffet i gram, inte i skopor. Ungefär 60 gram per liter vatten är en rimlig utgångspunkt för dropp och press.
- Använd vatten som inte stått i kannan över natten. Syresatt vatten ger en tydligare kopp.
- Avkalka droppbryggaren var tredje månad i områden med hårt vatten. Kalkbeläggning sänker bryggtemperaturen, och en bryggare som svalnar under 90 grader blir aldrig bra igen förrän den är ren.
- Mal kaffet så nära bryggningen som möjligt. Malet kaffe tappar det mesta av aromen inom ett dygn.